Hur hanterar man kommandoradsargument i Bash?

I Linux använder vi kommandoradsargument som indata för bash-skriptet. Bash kan ta dessa kommandoradsargument sekventiellt och analysera dem som ett alternativ. Dessa argument låter dig påverka åtgärderna och skriptets utdata dynamiskt.

Du kan konfigurera dessa argument på olika sätt för att påverka in- och utdata. Det är därför det är viktigt att hantera kommandoradsarg i bash, men många nya användare behöver lära sig hur man gör det. Så i den här guiden kommer vi att förklara olika sätt att hantera kommandoradsargument i bash.

Hur hanterar man kommandoradsargument i Bash?

Det finns olika sätt att hantera kommandoradsarg i Bash så låt oss ta en titt på dem för att få kort information:

Getopt-funktionen

Getopt-funktionen är praktisk eftersom den ger alternativen och syntaxen för att definiera och analysera argument i bash. Det är en inbyggd funktion i Linux som du kan använda när du skapar en databasfil eller rapport i ett specifikt format baserat på argumenten. Getopt-funktionen hjälper till att analysera de korta kommandoradsargumenten eftersom det finns två typer av argument:

• Korta argument: Dessa är argumenten med ett tecken följt av ett bindestreck. Till exempel -a, -l, -h, etc., är några exempel på enstaka argument.

• Långa argument: Dessa är argumenten med flera tecken följt av ett dubbelt bindestreck. Det finns olika exempel på långa argument, som –alla, –lista, –hjälp osv.

Låt oss ta ett exempel där vi kommer att hantera kommandoradsargumenten med hjälp av getopt-verktyget. Vi har skapat ett bash-skript som heter 'getopt.sh' som innehåller följande information:

Låt oss nu köra skriptet med de nödvändiga argumenten i ingången:

Som du kan se i bilden ovan kör vi skriptet med enbart getopt-funktioner och lägger sedan till normala argument för att få det fullständiga resultatet.

Använda flaggor

Flaggor är inget annat än enstaka tecken som föregås av bindestreck (-). När vi skickar argumenten med hjälp av getopt-funktionen använder vi flaggor. -a, -b, -c är några exempel på flaggor. Ett manus kräver till exempel en medborgares namn, ID, plats, ålder och yrke. Därför använde vi flaggor j, k, l, m, n, för att definiera medborgarens namn, ID, plats, ålder och yrke samtidigt: