Funktioner som används för att få id: er
Två typer av ID finns här. En är det aktuella id: t för processen PID. Medan den andra är id för den överordnade processen PPID. Båda dessa funktioner är inbyggda funktioner som definieras i biblioteket. När du kör koden utan att använda det här biblioteket kan det orsaka ett fel och sluta köra.
getpid () -funktion i C
När någon process bildas och körs tilldelas den ett unikt id. Detta är process -id. Denna funktion hjälper till att returnera id för processen som för närvarande anropas.
getppid () -funktionen i C
Detta id är användbart för att returnera processen för den överordnade processen/funktionen.
Exempel 1
För att förstå exemplet på PID i processen på C -språket. Du behöver två verktyg: valfri textredigerare och Linux -terminalen där du ska köra kommandona. Skapa en fil i valfri textredigerare. Vi har skapat ett filnamn code1.c eftersom koden är skriven på C -språk, så den bör sparas med .c -tillägget.
Vi har lagt till ett enda bibliotek. Då startar här huvudprogrammet. I huvudprogrammet kallar vi den inbyggda funktionen getpid (); för att hämta den aktuella processens id. Och en variabel introduceras och tilldelas. Så att värdet på PID () -funktionen lagras i denna variabel, tar vi utskriften av värdet med denna variabel.
Nu vill vi köra innehållet i den här filen i Linux -terminalen. Förutsättningen för koden ska sammanställas först och sedan köras. För sammanställning används GCC. Om ditt system saknar GCC måste du först installera det med Sudo -kommandot.
Nu sammanställa koden skriven. Detta kan uppnås genom att använda följande kommando.
$ GCC –o code1 code1.c 
Medan –o används för att öppna sparfilen i kommandot. Sedan efter –o skriver vi filnamnet.
Efter sammanställning kör du kommandot.
$ ./code1 
Bilden ovan visar funktionens process -id.
Exempel 2
I föregående exempel använder vi PID. Men i det här exemplet används både PID och PPID. Källkoden för denna funktion är nästan densamma som den föregående. Bara det finns ytterligare ett tillägg av ett ID.
Tänk på en fil som innehåller två variabler i huvudprogrammet som tilldelas av process -ID: erna. En är av den nuvarande processen, och den andra är av förälderprocessen. Skriv sedan ut båda id: erna genom deras variabler, liknande det första exemplet.
Int pid_t = getpid ();Int ppid_t = getppid ();
Dessa två är huvudfunktionerna i hela koden. Nu, efter filskapande, är nästa steg att kompilera och köra filen. Kompilera med GCC i kommandot. Efter sammanställning kör du den sedan på Ubuntu -terminalen.
$ GCC –o code1 code1.c$ ./code1
Utdata visar att process -id visas först, och sedan visas det överordnade process -id: t.
Exempel 3
Alla processer körs och körs parallellt. Förälder- och barnprocesserna kör alla återstående rader tillsammans. Båda ger resultat åt gången. Men genom att använda en gaffel i C -koden, om den här funktionen returnerar ett värde som är mindre än 0, betyder det att funktionsanropet avslutas.
Tänk på en ny fil med två bibliotek i respektive rubrik. Här används ett villkor där vi har använt if-else-satsen. I huvudprogrammet anges att om gaffelvärdet är i -iv -värde visas ett meddelande om att processens id misslyckades och inte kommer att erhållas. Om situationen är falsk, kommer kompilatorn att flytta till den andra delen av villkoret. I denna del erhålls process -id, sedan visar vi detta process -ID och visar ett meddelande om att process -ID har erhållits. Här kommer vi att citera if-else-uttalandet för källkoden.
Nu igen, kompilera koden och kör den sedan.
./code2 
Utdata visar att den andra delen har körts och kommer att skriva ut process -id och sedan visa ett PID -meddelande.
Exempel 4
Detta är ett annat exempel på att förklara samma koncept. Funktionen Fork () returnerar två olika värden. När det gäller en underordnad process är värdet 0, som ska returneras. Samtidigt är värdet för den överordnade processen process -ID för det nya barnet.
I det här exemplet används samma if_else -villkor. Men här gäller två villkor. Att jämföra PID som är mindre än noll och den andra är lika med noll. Om PID är mindre än noll visas ett felmeddelande. Medan om PID är lika med noll betyder det att det är en underordnad process, och den andra delen visar att om PID är större än noll är det en överordnad process.
Nu kompilera och kör koden.
$ gcc –o code3 code3.c$./kod3
Från utmatningen kan vi se att den andra delen skrivs ut först betyder att process -ID är större än 0.
Exempel 5
Okej, detta är det sista exemplet där vi har försökt sammanfatta alla koder som beskrivs ovan för att förklara hur funktionen fungerar. Vi kan också använda loopar med gaffel () -funktionerna för att använda getpid () -funktionerna. Vi kan använda loopar för att skapa många barnprocesser. Här måste vi använda värdet 3 i slingan.
Återigen måste vi använda det villkorade uttalandet i koden. For -slingan börjar från en och iterera till 3rdsväng.
Spara nu filen och kör den. Det finns en annan enkel metod för att kompilera och köra koden endast i ett enda kommando. Det är.
$ GCC -koder5.c –o s & ./code5Nu går vi mot koden. Id för förälderprocessen är identisk i alla barnprocesser. Det betyder att alla dessa processer tillhör en förälder. Dessa processer utförs den ena efter den andra eftersom slingan är begränsad till 3. Endast 3 iterationer kommer att göras.
Slutsats
Den här artikeln innehåller den grundläggande kunskapen och funktionen för en getPID () -funktion i Linux -kommandona. Det unika id tilldelas varje process genom denna funktion.